tezsa

som att jag har väldigt fina vänner. och himla fin familj. att jag trivs på jobbet och allt sånt.
tycker det kan räcka. å jag tycker att jag kan va nöjd med det. varför nöjer man sig inte med det?
Det skulle ju bli så mkt lättare.

ibland har man så mkt känslor inom sig så man sprängs. precis så är det. och när det känns så ... varför fokuserar man sig på det då.. och inte tänker på allt det andra som är bra och kul. dumt. jag känner mig frustrerad , lycklig och ångestladdad på samma gång. skit mysko.

jadu. vad gör man.