tezsa

Kan jag skriva lite om allting.

Min älskade sambo har rätt länge känt sig deprimerad och vi har haft det riktigt tufft, i drygt ett år har det gått upp och ner, snabba vändningar. Jag vill inte gå in djupgående hur hon har haft det men för mig att stå bredvid och att inse att jag var hennes enda riktiga stöttning var jobbigt, för oss båda. Hon har fått mycket stöd av hennes syster också och det har känts väldigt bra, för E framförallt. man behöver sin familj när det väl gäller. Min familj har varit underbar, dom älskar E så mycket, hon har fått blommor och samtal nu och då. och massor av kramar. jag är så stolt över min familj och hur vi kan visa våran kärlek & prata om den. hur vi tar hand om dom vi älskar och ser upp till. Alla är vi olika, alla har vi olika förutsättningar men alla vet vad som är rätt och fel. Borde iaf.

Jag beundrar min älskade så väldigt mycket, kämpat och kämpat och kämpat. kämpar fortfarande. Idag är hennes första arbetsdag på drygt 2  veckor. hon är egentligen sjukskriven två veckor till men vill prova. tittade förbi hennes jobb i morse och hon såg så nöjd och glad ut. Känslig som man är (och om annat blivit i denna storm) så ville jag nästan gråta av lycka.
Det är en otroligt skön känsla att se någon som varit på bottens botten och kämpat som en tok så förväntansfull och utan tomhet i blicken. Jag ska aldrig mer ta nånting för givet. En dag i taget och vara rädd och glad över den. E, du har öppnat mina ögon och fått mig att tänka lite annorlunda. jag är så stolt över dig. Vi har nog aldrig varit så här starka med varandra.
jag är även stolt över mig själv som har orkat.

Vill även tacka dom som tänkt på mig också, det är ingen lek att vara tillsammans med någon som är så nere och så länge.
jag har fått jätte fint stöd av min familj och mina vänner. <3


Var rädd om det ni har och var inte rädda att sätta ord på känslorna :) Imorgon kanske ni inte får säga vad ni tycker och tänker.