tezsa

vissa kämpar för sitt liv för att bli någon annan, vara god nog i andras ögon. Vissa kanske blir bättre människor och andra kanske kämpar för inget alls. Vem är det som ska bestämma om man ska ändra på sig eller inte? vem är det som ska må bra av det? vart går gränsen?

Jag tycker det är bra och klokt att ändra ett beteende som skadar sig själv och kanske andra, ibland kan det vara sunt att förstå hur andra tänker, även om det går emot ens egna tankar och tycke. Men ibland kanske det inte är något fel på ett beteende utan kanske på tankesättet. Ett tankesätt kan framkalla många olika sämre beteenden Eller bättre beteenden, beror ju på vem som tänker och tycker. så vem har då rätt?

jag har faktist nästan alltid varit säker på vem jag är och vart jag står men ibland kan människor i min omgivning som jag tycker väldigt mycket om tycka att jag beteer mig underligt eller själviskt när jag själv tycker att den människan tänker väldigt ologiskt. ska jag ändra på mig? ska andra tänka annorlunda? kan man mötas? Jag är osäker men tror nog att jag står fast vid att jag är bra som jag är och håller med den bekanta till mig att jag kan inte ändra på vissa saker, så här är jag.

nåväl... det var ju inte här jag skulle sitta och spinna tankar, dammsugaren, skurvasken och blommorna väntar fortfarande på mig.