Den finaste kärleken...

image37


Finns hos min älskade mormor. ett antal dagar utan henne känns som en livstid. ringde strax efter åtta och hörde om hon var vaken. "jo jag är vaken.... ska du komma upp? "ja...för jag saknar dig så himla mycket" "och jag dig min ängel" åsså fäller vi några tårar i dörren. sätter oss ner i soffan med varsin kaffekopp i handen. och den andra handen är i mormors hand. och så sitter vi en lång stund. å det är kärlek. det är värme. det är lycka och trygghet.
jag fann mig själv igen efter lite förvirring och magont.

I morgon ska vi äta lunch tillsammans och sen på morfars grav innan jag ska jobba. och efter jobbet blir det ju så klart CSI hemma hos henne. <3 Tack för att du finns i mitt liv. Du tackar mig för att jag finns och har tid för dig varje gång vi ses , Men jag tackar henne så innerligt för att hon finns. min finaste vän.


jag älskar dig !




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0